HomeKrishantering i företag och organisationerKrisberedskap på arbetsplatsen

All erfarenhet säger att krishantering inte är något som kan organiseras i stunden, efter att något har inträffat. Det måste finnas en krisberedskap i form av en fungerande krisorganisation med tydlig ledning och delegationsordning, välstrukturerade lättanvända handlingsplaner, utbildad personal för att ta hand om det som måste göras akut och upparbetade kontakter med externa aktörer som kan bistå på olika vis vid behov.

Krisberedskap är ett lagkrav

I Arbetsmiljöverkets författningssamling AFS 1999:7 ”Första hjälpen och krisstöd”, 5§ står:
”På varje arbetsställe skall finnas den beredskap och de rutiner för första hjälpen och krisstöd som behövs med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och särskilda risker.”
Det här innebär att verksamheter måste göra en bedömning av vilken beredskap som behövs och hur denna ska vara utformad, en bedömning som bland annat ska göras mot bakgrund av en riskinventering. Det duger alltså inte att säga ”Hoppsan, det tänkte vi inte på” när något allvarligt har inträffat.

Beredskap för kris inom organisationen

En annan del av det krisförebyggande arbetet handlar om den direkta krisberedskapen. Beredskap för kris kan finnas på såväl individuell som organisatorisk nivå som inom organisationen. På individuell nivå är sannolikt det bästa om det finns en måttlig, realistisk beredskap på att något krisartat kan inträffa. Är den mentala beredskapen för låg kommer varje oförutsedd händelse att drabba hårt, med risk för kraftigare reaktioner och efterverkningar. Om å andra sidan den mentala beredskapen är för hög innebär det att medarbetarna ständigt kommer att ha en förhöjd vaksamhet och ett ständigt stresspåslag. Det är därför kriskunskap, riskinventeringar, genomgångar och övningar är nödvändiga; de bidrar till att anpassa medarbetarnas och organisationens beredskap till en nivå som lämpar sig för verksamheten.

Förebyggande arbete för att undvika kriser

Den övergripande strategin när en krisberedskap ska byggas upp är att förebygga att kriser alls inträffar, men om de ändå inträffar vill man förstås minimera skadeverkningarna.

När det gäller att förhindra att någon blir drabbad kan man arbeta med att säkra och förbättra den fysiska miljön. För detta nyttjas olika typer av expertis, exempelvis företagshälsovård, arbetsmiljö- eller skyddsingenjörer och säkerhetskonsulter. Det arbete som görs i dessa avseenden är naturligtvis både nödvändigt och viktigt, men alltför ofta stannar det förebyggande arbetet vid detta, och det arbete som görs kring den psykosociala arbetsmiljön, till exempel kring mobbning och stress, är ofta avgränsat till ett individperspektiv.

Stress är en riskfaktor för kris

Stress är en viktig faktor även i kris. Erfarenheten säger att en hög stressnivå, oavsett orsak, är en riskfaktor som ökar risken för starkare och mer långdragna krisreaktioner hos drabbade. Men stress påverkar också bland annat uppmärksamhet, koncentrationsförmåga och minne på olika sätt och är därför en riskfaktor som kan bidra till att orsaka eller utlösa krishändelser. På en arbetsplats där medarbetarna har stora möjligheter att påverka sin egen arbetssituation, och där kraven är rimliga i förhållande till de resurser som finns, är stressen vanligtvis lägre.

Tillsammans med ett gott ledarskap är detta viktiga förutsättningar för trivsel på arbetet. När medarbetarna trivs är risken för såväl konflikter som för olika former av illojalt beteende väsentligt lägre än på arbetsplatser som karaktäriseras av stress och vantrivsel.
Även detta är väsentligt ur ett krisförebyggande perspektiv.

Krishanteringens framgångsfaktorer

Ett bra förberedande arbete är nyckeln till en välfungerande krishantering. Ett väl genomfört arbete med krisberedskapen tillgodoser krishanteringens framgångsfaktorer:

  • En krisorganisation som är:
    • Väl utformad, med såväl krisledning som nödvändiga kompetenser
    • Utbildad krisledning
    • Utbildad personal för akuta krisinsatser
    • Tränad genom krisövningar
    • Samkörd och välfungerande
  • En handlingsplan som är:
    • Välstrukturerad
    • Lättanvänd
    • Känd i organisationen
  • Utbildning av nyckelpersoner i:
    • Kriskunskap
    • Akuta stödinsatser
  • Krisövningar regelbundet
  • Upparbetade kontakter med externa resurser för exempelvis ledningsstöd och traumabehandling