Krishantering

Psykologisk förberedelse för stress och kris

En mental beredskap och medvetenhet om vad man kan komma att utsättas för i sin yrkesutövning, vilka risker ett uppdrag innebär, är i tillsammans med ett gott ledarskap och ett bra socialt stöd en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot yrkesrelaterad traumatisk stress.

Prebriefing

Det ligger i själva definitionen av traumatisk kris att den inträffar plötsligt och oväntat. Därför kan det låta som en paradox att förbereda sig på en kris. Men ibland är risken för krisreaktioner och känslomässig stress känd på förhand. Exempelvis kan medarbetare inom vissa branscher genom arbetet utsättas för stark känslomässig stress. Men det kan också vara så att en tillfällig arbetsuppgift, kanske inom ramen för rollen som chef, kan komma att innebära en risk för kraftig känslomässig påfrestning.

Det kan även vara en arbetsgrupp som gemensamt kommer att möta en situation i vilken gruppen och dess medlemmar kan utsättas för en risk att bli känslomässigt starkt berörda. När risker på förhand är kända, kan prebriefing, samtal för att skapa en psykologisk beredskap, erbjudas.

Förberedelser inför en ovan och stressfylld situation i arbetslivet

Prebriefing är en psykologisk krisförberedelse som innebär att man med hjälp av ett eller flera samtal förbereder individen eller gruppen på att möta en ovan situation under stress. Det kan handla om att möta traumatiserade människor eller att möta en fysisk miljö som drabbats av förstörelse på ett eller annat sätt. Vad samtalen syftar till är att i möjligaste mån förbereda sig på egna känslomässiga reaktioner, och att få råd och hjälp med hur man kan hantera dessa under förmodad stark psykologisk stress. Syftet är att undvika oväntade reaktioner som skulle kunna bli kontraproduktiva, det vill säga innebära att individen eller gruppen inte kan utföra sitt uppdrag. Det handlar om att stärka den egna förmågan att hantera en krissituation. Ett ytterligare syfte med prebriefing kan vara att hjälpa en individ att undersöka olika alternativ och så småningom komma fram till ett beslut, huruvida man ska åta sig ett uppdrag eller inte.

Resiliensträning

Med resiliens menas förmåga till återhämtning efter en påfrestning. Människor är olika resilienta, det vill säga att vi påverkas olika av samma händelse och återhämtar oss i olika utsträckning och olika takt. En del av resiliensen är biologisk och beror bland annat på hur effektivt en persons kropp förmår eliminera ett stresspåslag. En annan del har med tidigare erfarenheter att göra. Ingen av dessa kan vi påverka, men graden av resiliens beror även på andra faktorer som till exempel kunskap om krisreaktioner och hur de bäst bemästras, så kallade copingstrategier.

Psykoedukation

Dessa faktorer kan vi påverka genom så kallad psykoedukation, undervisning om krisreaktioner ändamålsenliga copingstrategier. Sådan psykoedukation kombineras lämpligen med prebriefingsamtal, avslappnings- och visualiseringsövningar till det vi kallar resiliensträning.

Pre deployment screening – bedömning av personers sårbarhet för traumatisering

Pre deployment screening innebär att en bedömning görs av en person med avseende på kända riskfaktorer för traumatisering. Bedömningen görs både med självskattningsinventorier och psykologintervju, och en enkel sammanfattande skriftlig bedömning görs. Efter genomfört uppdrag görs en uppföljning för att undersöka vilka påfrestningar uppdraget medförde, hur dessa upplevdes och hanterades. Uppföljningen fyller både funktionen att fånga upp personer som eventuellt har behov av professionell hjälp efter påfrestningar, men bidrar också till att ständigt förbättra bedömningarna.

Forskningen visar att en kombination av lämpligt urval för att selektera bort personer som på förhand kan bedömas ha förhöjd risk för traumatisering, psykologisk förberedelse i form av prebriefing för att höja medvetenheten om vad ett uppdrag innebär och att ge ändamålsenliga copingstrategier, kan minska riskerna för berörd personal. En förutsättning är också att uppdrag följs upp på ett lämpligt sätt.

Resilient eller sårbar?

Det är omöjligt att på förhand med hundraprocentig precision säga vilka personer som är resilienta och vilka som riskerar att bli traumatiserade. Det finns ingen kristallkula.

Dessutom är kriser olika: en person som på ett bra sätt klarar av att vistas i exempelvis ett område som drabbats av en naturkatastrof, och där möta förstörelse och lidande, kanske inte har lika bra förutsättningar att hantera hot mot den egna personen. En annan person kanske hanterar hot bra, men är sårbar och känslig när det gäller personlig sorg och förlust.

I dag vet vi dock relativt mycket om vilka faktorer som talar för resiliens och vilka som talar för sårbarhet. Exempelvis vet vi att tidigare traumatiska upplevelser som är otillräckligt bearbetade kan vara en riskfaktor men de kan också, under förutsättning att de är väl bearbetade och integrerade, vara en resiliensfaktor. På liknande sätt finns en rad faktorer, till exempel olika personlighetsdrag, ålder, begåvning, och en mängd andra, som är av betydelse i sammanhanget.

Vi hjälper dig med krishantering

Välkommen att kontakta oss för att diskutera hur vi kan hjälpa din arbetsplats med krishantering.