HomeOmställning och omorganisation på arbetsplatsenVarför är vissa med på tåget medan andra spjärnar emot?

Förändringar pågår kontinuerligt i en organisation. I organisationens livscykel kan större omställningar bli aktuella på grund av yttre eller inre omständigheter. Medarbetare kan behöva omplaceras, gruppers sammansättningar kan behöva ändras och arbetsformer och mål revideras.

Ett av stegen under en förändringsprocess är just motståndsfasen. När den enskilde har insett att omställningsprocessen kommer att ske, och kanske också kommer att påverka den egna gruppen och anställningen, så är det naturligt att se om sitt hus. Att få ställa frågor, komma med kritik, involvera facket, visa på alternativa lösningar etc . Här kan naturligtvis nya tankar och idéer framkomma som kan tillföra något viktigt till processen. Så länge man när ett hopp om att det går att stoppa eller påverka omställningsprocessen, om inte annat för sin egen del, så kommer man att stanna i motståndsfasen.

En del passerar denna fas relativt snabbt. Lojalitet med chefen och arbetsgivaren i stort, med insikt om de långsiktiga målen, kan bidra till detta. Man litar på att de beslut om omställning som görs har föregåtts av genomgående analyser av alternativa lösningar och att man nu har arbetat fram det bästa möjliga. De frågor man haft har besvarats och man kan gå vidare med att utforska vad det här kommer att betyda för just mig.

Att stanna i motstånd kan ha olika orsaker. Ibland lyckas inte cheferna förklara, leda och motivera. Ibland har medarbetarna livserfarenheter med sig som säger att det lönar sig att kämpa in i det sista, vi kan ha blivit tilldelade eller ha tagit på oss rollen att vara talesperson för kollegorna, att alltid vara den som ifrågasätter beslut. Vår privata situation är också en del i hur vi i stunden hanterar ett besked om omställning. För vissa kommer det till och med lägligt, för andra kan det vara ytterligare en livsförsvårande omständighet.

Det vi ser är att ju fler i en arbetsgrupp som går över i engagemang för framtiden, desto färre stannar kvar i motstånd. Har visst utrymme givits för att belysa alternativa lösningar, om stegen i någon mån får genomlevas, så går man ofta vidare och kan känna sig nöjd med att man trots allt har gjort det man har kunnat. Men detta förutsätter att ledarskapet är tydligt, stabilt och närvarande.