HomeKrishantering i företag och organisationerHot och våld i arbetslivet

Krishändelser som utmärks av att andra människor vill oss illa är oftast mycket mer påfrestande och svårare att bearbeta än många andra kriser, där det exempelvis handlar om olyckshändelser eller oväntade dödsfall. Hot och våld i arbetslivet är därför ett speciellt problem som kräver särskild uppmärksamhet. Arbetsmiljöverket har valt att lyfta denna problematik i AFS 1993:2, om hot och våld.

Krisutlösande händelser av skiftande karaktär

Det som vi kan beskriva som en krisutlösande händelse kan vara händelser av väldigt skiftande karaktär. Det kan handla om helt slumpmässiga händelser utan mänsklig orsak, som exempelvis naturkatastrofer. Det kan också handla om händelser som orsakats av människor, fastän oavsiktligt genom misstag eller olyckshändelser. Generellt tenderar människor att hantera och återhämta sig efter sådana händelser bättre än efter hot- och våldshändelser. Sådana händelser är orsakade av människor med avsikt, vilket gör att de tenderar att väcka starkare reaktioner och upplevas mer påfrestande och svårhanterliga än andra krishändelser.

När hotet eller våldet blir personligt drabbas vi hårdare

Speciellt svårt är det när det är direkt personligt. Ett personrån är visserligen personligt i en bemärkelse, men rånaren är ute efter pengar, inte att skada någon person. Detta gör att det generellt är lite lättare att hålla sådana händelser ifrån sig, de blir inte fullt lika skadliga, som handlingar som är direkt riktade mot en person. Exempel på sådana handlingar är våldtäkter, tortyr och liknande. Förenklat kan man säga att vi drabbas hårdare av mänsklig ondska än av olyckor och slumpmässiga händelser. Därför är, som påpekats, våld och hot i arbetslivet något som förtjänar särskild uppmärksamhet.

Pågående hot – när krisen inte är över

En våldshändelse eller annan starkt obehaglig upplevelse är dock över när berörda personer är satta i säkerhet, när en gärningsman är gripen eller liknande. I och med detta kan den drabbade sänka garden, stresspåslaget minskar och personen kan börja bearbeta sin upplevelse för att förstå den, förhålla sig till den och börja infoga den i sin samlade livserfarenhet. Med ett pågående hot är det annorlunda. Om en person upplever sig hotad och de omständigheter som utgör hotet kvarstår (till exempel genom att personer som uttalat sig hotfullt fortfarande är på fri fot) är ingenting avslutat. Utan den slutpunkt som exempelvis ett gripande utgör pågår fortfarande hotet, och därmed kvarstår också det stresspåslag som hotet utlöst. Därför är inte heller någon bearbetning möjlig, utan de insatser som görs i samband med hot inriktar sig mer på säkerhet och stöd än på bearbetning.